Kandidatuppsats

15 aug Kandidatuppsats

Syftet med den här uppsatsen är att analysera användningen av ordet εὐσχημόνως [euschēmonōs] i Paulus brev och användningen av uttrycket ”bristande vandel” i ett utdrag ur Tidöavtalet. Eftersom det finns en osäkerhet kring begreppet bristande vandel kan det vara intressant att undersöka vad hövisk vandel kan innebära, eftersom det rimligtvis kan vara motsatsen till bristande vandel. Begreppet hövisk vandel förekommer i Rom 13:13 i 1917 års kyrkobibel, där ordet hövisk är en översättning av ordet εὐσχημόνως från den grekiska bibeln och i den grekiska texten använder Paulus εὐσχημόνως vid tre olika tillfällen; 1 Thess 4:12, 1 Kor 14:40 och Rom 13:13. 

I den här uppsatsen har en textlingvistisk metod använts och med hänsyn till den grekiska bibeltextens övergångsmarkörer har enskilda perikoper kunnat isolerats och satts i ett större sammanhang. I uppsatsen diskuteras varje brev utifrån idealism och realism inom liberal politiks teori. Med hjälp av uppsatsens teori och metod diskuteras hur människor bör bete sig enligt Paulus utifrån de sammanhang där han använder ordet εὐσχημόνως. 

I uppsatsen presenteras en trestegsraket utifrån Paulus tänkande kring εὐσχημόνως. Det första steget handlar om hur församlingen externt bör bete sig mot övriga samhället, det andra steget om hur församlingen bör bete sig internt och det tredje och sista steget om hur individen bör bete sig generellt. Avslutningsvis används trestegsraketen för att se hur Paulus tänkande kring εὐσχημόνως skulle kunna förhålla sig till utdraget från Tidöavtalet och uppsatsen leder till slutsatsen att de fyra meningarna om bristande vandel i Tidöavtalet kan ses som bristande vandel.